Analys av artificiell autonomi och mänsklighetsunderskott i ett etiskt perspektiv, med fokus på teknologins påverkan.
Sammanfattning Det är lätt att bli fartblind av nutida imponerande teknologiska framsteg och de storslagna förbättringar som maskiner med artificiell intelligens eventuellt kan tillföra människors vardag. I hänförelsen över teknologins framsteg verkar en betydelsefull faktor dock ha blivit relativt förbisedd: det underliggande och ofrånkomliga mänsklighetsunderskott som definierar artificiell autonomi. Syftet med denna artikel är sålunda att eftersinnande begrunda detta mänsklighetsunderskott, i ett försök att belysa eventuella oförutsedda konsekvenser av den ökande distansen mellan människor som artificiell autonomi med tiden kan medföra. Artificiell autonomi och dess mänsklighetsunderskott analyseras härmed ur ett etiskt-rättsligt perspektiv i två progressiva faser. I den första fasen begrundas den grundläggande dikotomin beträffande maskiners positiva-negativa mänsklighetsunderskott. Därefter begrundas människans eventuellt tilltagande mänsklighetsunderskott som en progressiv påföljd av maskinernas mänsklighetsunderskott i den andra fasen. Slutligen begrundas behovet av möjliggörande-begränsande rättslig reglering samt vikten av europeisk och nordisk normativ gemenskap. Nyckelord Artificiell intelligens artificiell autonomi automatipartiskhet mänsklighetsunderskott mänsklig värdighet etisk-rättslig reglering nordisk och europeisk normativ gemenskap autonoma vapen
No takes yet. Share an insight, caveat, or question.
Johanna Friman* (2019) studied this question.
Synapse has enriched 5 closely related papers on similar clinical questions. Consider them for comparative context: